Viätt´s Tyne

Har tillbringat ca. 1 vecka i Åre och bara åkt utför 1 gång! Det var ett gratis åk då vi tog bergbanan upp som var gratis, det lilla åket räckte för mig att känna att näe vill inte åka nå mer! Så syrran och Ola fick åka utan mig, de hade trevligt ändå. Själv tog jag längdskidor, Tyne och mamma och drog iväg i det spåret istället. Kände direkt att detta var mer min grej, gick inte så fort och inga branta backar :-) Och sen kan ju Tyne vara med. Så resultatet av detta kan jag väl bara säga att gammeln har tagit mig, men får se om jag och Ola gör nåt åk hemma i Bollebacken för att inte ge upp helt för mig. Ännu en grej jag upptäckte om mig själv i Åre var klaustrofobi, my good! Ska aldrig någonsin tränga in mig som en packad sill i en kabinbana som far iväg flera hundra meter upp i luften upp på ett berg, nä fy fan! Jag trodde man skulle sitta typ som i en buss, men icke där trängdes upp emot 80 pers in i en kabin med skidor och allt för att ta åksugna upp till Åreskutan + några som vi som bara skulle upp dit och kika på utsikten över berget. Nedvägen gick däremot galant för då var vi bara 4 st som åkte, gott och plats och en bänk för mig att sitta på :-) Låter ju nästan som min visit i Åre inte var så rolig men utöver de där händelserna så var det kanon, jätte mysig lite by att strosa runt i, fina längdskidspår där många åkte med hundar och härligt att få hoppa över en traditionell jul. Vi åt julmat som vanligt, min familj och jag men övriga släkten var ju inte med som annars och vi kollade inte på Kalle, däremot på Kan du vissla Johanna som vi alltid kollar på efter Kalle. Spelade sällskapsspel på kvällarna och hade det allmänt trevligt.

Nu när jag väl är hemma så vill jag VALLA får, har abstinens. Imorn får jag iaf se fåret som djur, pyssla om dom lite och se till att de har det bra. Olas föräldrar har sett efter dom medan vi var i Åre, så snällt. Vill ploga upp planen och köra träningsdag på söndag men vet inte hur jag kommer att må själv, syrran smittade mig med en förkylning, får se hur jag mår imorn.

Förra onsdagen var Ola och jag till Gävle för att göra ultraljud, kollade så allt såg bra ut med våran lille bebis och det gjorde de. Så roligt och lite overkligt att få se han där inne, hur häftigt som helst! Att han levde det visste jag för han hade redan gett sig till känna, förutom min växande mage så sparkas det aktivt emellanåt. Tyckte det var så obehagligt i början med sparkarna att jag bara ville därifrån, men det går ju inte. Nu däremot har jag vant mig och efter att ha haft lite hjärtklappning så bestämde jag mig för att bebissparkar är fan så mkt bättre än hjärtklappning. Såg i helspegeln nu när jag kom hem att jag börjar ju se ut som en som inte bara ätit för mycket :-P Alla mina jeans är obrukbara, kommer inte i de längre, tur jag mest går i långkalsonger och täckbyxor nu för tiden. Men täckbyxorna börjar tryta de med, går inte att stänga men det finns ju skärp så de håller nog ett bra tag till får jag hoppas :-) Så iaf 4:e juni är det beräknat att det lilla underverket ska titta ut, absolut något att se framemot.

Hur det däremot kommer bli med Tynes och min tävlingssommar och planerna på att ta oss till unghundscupen och fårforcupen får vi se. Jag ska vara mamma i första hand och sen försöka träna och tävla så mkt jag kan, tur jag har en stöttande och väldigt hjälpsam man vid min sida ;-)